Pelle Karlssons dubbla natur – hur jag nästan blev kristen

För ett par veckor sedan snubblade jag över en av de roligaste Facebook-grupper jag sett, Jag har skådat Pelle Karlsson!. Självklart extremt smal referenshumor, men talar alltför väl till min nördnerv. Att gruppen dessutom administreras av en man som började censurera inlägg för att de inte handlade om det han tänkt sig, gör ju inte det hela sämre…

Gruppens idé är att samla alla de bilder och situationer där Pelle Karlssons ”gröna skiva” från 1973, kanske Sveriges vanligaste loppisskiva, dykt upp.

Pelle Karlssons gröna fångad vid en loppis i Halmstad i somras
Pelle Karlssons ”gröna” fångad vid en loppis i Halmstad i somras.

Skivan innehåller Pelles mest kända låt, Han är min sång och min glädje, och även en kristen variant av My Way kallad Jag håller hans hand.

Skivan fick Pelle att nå ut i de breda folklagren och han var den kristna musikens galjonsfigur jämte duon Mia Marianne och Per Filip (ni vet de som spelade in Där rosor aldrig dör).

Jag har alltid fnissat lite åt tonen och pretentionerna i Pelle Karlssons musik, så döm om min förvåning när jag blev presenterad för gruppen New Creationsom Pelle ledde i skarven mellan 60- och 70-tal.

 

Visserligen en stark kristen prägel även på denna, men här handlar det tidstypisk tung psychpop med underbara fuzzgitarrer och hammondorgel. Om den kristna musiken fortsatt i dessa spår är det möjligt att jag varit tvungen att omvärdera min ateism. Lyssna och njut!