Tack för magin George Martin

Jag älskar musiknörderi. Kan fastna i timtals i dokumentärer om hur klassiska album kommit till, hur ljudeffekter skapats och vad kompositörer velat förmedla.

En låt som Metal Gods med Judas Priest blir mycket intressantare av att veta att de svischande effekterna är skapade av biljardköer som svängdes i luften framför en mikrofon. Samma sak med Pink Floyds Money som ändrar takt när det är dags för gitarrsolo eftersom David Gilmour inte visste hur han skulle kunna klara av timingen i den knepiga 7/4-takt som låten i huvudsak går i.

I morse meddelades det att Beatles legendariske producent George Martin gått ur tiden. Vem vet hur deras låtar, eller musikhistorien, hade låtit om inte den ungefär 15 år äldre Martin funnits vid deras sida, och med sin gedigna musikerfarenhet kunnat förverkliga och utmana dem i deras arrangemangsidéer?

Hans död fick mig att återgå till en av mina favorithistorier, den om öppningsackordet till A hard day’s night. I nära femtio år gäckade det experter över hela världen. Ingen kunde helt och hållet återskapa det, och exakt hur det ligger till vet vi kanske ännu inte. Men mysteriet i sig, liksom George Martin, är en del av magin. Lyssna och njut.