Dubbelredovisning och uppgiven #blogg100

Har givit upp #blogg100 efter 22 dagar med varierande lust och kvalitet. Glad dock att jag fått in rutinen och vet att jag kommer fortsätta att använda bloggen som träningsdagbok, vilket var syftet från början, och att jag dessutom kommer att skriva längre och mer reflekterande texter när andan faller på.

Onsdagens badminton höll betydligt högre klass och tempo än de senaste veckorna. Höfter och ben fick sig en rejäl genomkörare som kändes rejält på löpningen i torsdags.

I slutändan ett skönt lunchpass över nästan 9 km blev det med kollega Fredrik, men under passet var jag flera gånger på väg att ge upp. Fick slita enormt för fart som borde vara lätt, och hjärtat fick jobba på lite hårdare än tänkt. Var lite orolig under passet men så här i efterhand finns förklaringen uteslutande i det extremt dåliga underlaget. Snö och slask och fäste som släppte vart och varannat steg. De korta delarna med barmark gick mycket lättare och snabbare vilket faktiskt känns som det viktigaste.

Träningen i siffror 1:
En timme badminton.
5 matcher dubbel.
2 segrar
3 förluster

Träningen i siffror 2:
Distans: 8.77 km
Tid: 42.51 min
Snitt/km: 4.53 min/km

#Blogg100 och fjäderboll

Ett syfte som den här bloggen har är att ge mig fler incitament (eller dåliga samveten) för träna strukturerat. Att den dessutom är en kanal för att få uttrycka mina tankar är ytterligare en bonus.

Jag är inte ensam om att idag hoppa på projektet #Blogg100, en utmaning som går ut på att skriva minst ett blogginlägg om dagen i hundra dagar.

Förhoppningsvis ytterligare något som ger mig struktur och rutiner. Jag ger det mer än gärna ett försök och applåderar initiativet.

Badmintondag idag och det märktes att jag vilat lite extra. Pigga ben och försök till högt tempo. Synd att mina med- och motspelare inte kände det samma…

Träningen i siffror:
En timme badminton.
4 matcher dubbel.
3 segrar
1 förlust

Onsdagsträning med hopp

När jag tränade som mest lågt i stort sett allt fokus på explosivitet och snabbhet. Jag tror ibland fortfarande att min kropp är beredd på en rusch i absolut maxfart eller hoppstyrka på svensk elitnivå. Rörelse- och muskelminnet finns där, men dagen efter får jag betala. Stela baksidor, ond rygg och nacke och vader som krampar.

Men ändå tycker jag att det är bland det roligaste som finns. Sedan ett år tillbaka tillfredsställer jag mitt snabbhets- och spänstbehov genom badminton en gång i veckan. Roligt, utmanande och extremt frustrerande.

Idag kände jag av gårdagens snöpuls och fick kämpa för varje poäng. Men syftet uppnått. Svettig och avhoppad.

Träningen i siffror:
En timme badminton.
4 matcher dubbel.
2 segrar
2 förluster