Sveriges Zappa?

Laddar inför långpass i morgon och träning igen. På Spåret på TVn och rödvinet upphällt. Småbarnsliv som det ska vara.

Eva Dahlgrens version av Kjell Höglunds Genesarets sjö fick mig att minnas skarven mellan mellan- och högstadiet då min bästa vän Lars var som besatt av Kjell Höglund. Själv började min musiksmak ta små steg bort från Niklas Strömstedt till amerikansk 80-talshårdrock som Guns N’ Roses och Aerosmith.

I den vevan dog Frank Zappa och genom en kusin blev jag introducerad till hans musik. En samlingsskiva med hans mest kommersiella låtar, Strictly Commercialblev min inkörsport till ett musikskapande som på många sätt format mig. Det visste jag förstås inte då, utan likt många andra stannade min fascination vid Bobby Brown Goes Down.

När jag skulle beskriva Zappas musik för kompisen Lars, föll det sig på något sätt naturligt att kalla honom en amerikansk Kjell Höglund. Mitt musikaliska referensbibliotek har sedan dess blivit avsevärt större, och jag inser att beskrivningen inte träffar mitt i prick. Men helt fel ute var jag nog inte. De är båda artister som struntat i konventioner, utmanat fördomar och gjort vad som fallit dem in utan tanke på publik framgång. Men musikaliskt har de nog inte mycket gemensamt… Döm själva.

 

Pelle Karlssons dubbla natur – hur jag nästan blev kristen

För ett par veckor sedan snubblade jag över en av de roligaste Facebook-grupper jag sett, Jag har skådat Pelle Karlsson!. Självklart extremt smal referenshumor, men talar alltför väl till min nördnerv. Att gruppen dessutom administreras av en man som började censurera inlägg för att de inte handlade om det han tänkt sig, gör ju inte det hela sämre…

Gruppens idé är att samla alla de bilder och situationer där Pelle Karlssons ”gröna skiva” från 1973, kanske Sveriges vanligaste loppisskiva, dykt upp.

Pelle Karlssons gröna fångad vid en loppis i Halmstad i somras
Pelle Karlssons ”gröna” fångad vid en loppis i Halmstad i somras.

Skivan innehåller Pelles mest kända låt, Han är min sång och min glädje, och även en kristen variant av My Way kallad Jag håller hans hand.

Skivan fick Pelle att nå ut i de breda folklagren och han var den kristna musikens galjonsfigur jämte duon Mia Marianne och Per Filip (ni vet de som spelade in Där rosor aldrig dör).

Jag har alltid fnissat lite åt tonen och pretentionerna i Pelle Karlssons musik, så döm om min förvåning när jag blev presenterad för gruppen New Creationsom Pelle ledde i skarven mellan 60- och 70-tal.

 

Visserligen en stark kristen prägel även på denna, men här handlar det tidstypisk tung psychpop med underbara fuzzgitarrer och hammondorgel. Om den kristna musiken fortsatt i dessa spår är det möjligt att jag varit tvungen att omvärdera min ateism. Lyssna och njut!

Elitlöpning och det skrivna ordet

Hemma krasslig idag. Istället för badmintonspel har jag konsumerat dålig eftermiddags-tv och lättläst deckare.

Har också hunnit med att roas av en av Sveriges mest välskrivna löparbloggar, den som David Nilsson skriver på marathon.se.

David är en av Sveriges absolut bästa löpare och har bland varit bäste svensk på Lidinglöppet och kommit tvåa på SM i maraton. Han sällar sig dessutom till den ganska stora grupp av svenska elitlöpare med sinne för det skrivna ordet.

Någon gång kanske jag ger mig på en analys av varför så många löpare av landslagsklass uttrycker sig så tänkvärt och väl, men till dess nöjer jag mig med att tipsa om ett par till som definitivt är värda att läsa, och då både för innehållet och formen.

Ulrika Flodin fd. Johansson – visserligen vilande men ack så välskrivet och roligt
Läs också Ulrikas perspektiv på friidrott från 2008.

Johan Wallerstein – handlar långt ifrån bara om löpning men alltid läsvärt
Även Johan har skrivit ett perspektiv på friidrott. Läs!

 

Bra morgonpass

Uppe med tuppen i morse och direkt till SATS i Alvik för lite kvalitet/kortdistans på band. Kvart över sju stod jag redo att springa.

Började med 4 km i 4.48-tempo (12,5 km/h) för att sedan trycka den femte km på ca 4.25 och den sjätte och sista på ca 3.50.

Passet över på knappa 28 min och nöjd efter lite fart i benen kunde jag runda av med bastu och avkoppling. På jobbet 08.30, en perfekt start på dagen.

Träningen i siffror
Distans: 6.00 km
Tid: 27.48 min
Snitt/km: 4.38 min/km

Smittad av Johan Wissman – snart dags för XL-galan

XL-galanEn stor del av min arbetstid går just nu åt till förberedelser inför XL-galan som arrangeras i Globen den 21 februari. Det är en av världens största inomhustävlingar i friidrott och förutom de allra bästa svenskarna kommer en drös med OS-medaljörer att tävla Stockholm.

Härom veckan fick jag möjlighet att prata med Sveriges bästa sprinter genom alla tider, Johan Wissman. Det var otroligt inspirerande att få höra honom sprudla av glädje till löpning och friidrott, och att han trots några svåra år aldrig funderat på att ge upp. Johan är istället fast besluten att delta i OS i Rio om drygt tre år, och då vara bättre än någonsin.

Det är omöjligt att inte smittas av Johans optimism. Han lyckades verkligen påminna mig om hur roligt det är med friidrott, och att drömmar bara kan nås om man försöker…

Min intervju med Johan Wissman

 

 

Summering vecka 2

Fy. Riktig katastrofvecka. Bara två regelrätta pass plus ett par timmars barnvagnspromenad.

Kyla och lättja är anledningarna. Hoppas radera båda anledningarna under nästa vecka.

Andra träningsveckan summerad:
Antal pass: 2 (1 löpning, 1 badminton) (+2 promenader)

Distans löpning: 8.69 km
Snitt per km: ca 05.11 min/km
Sammanlagd träningstid: 1h 45min (+ 2h promenad)

 

Att lyssna med nya öron – Dylans Forever Young post bebis

May God bless and keep you always
May your wishes all come true
May you always do for others
And let others do for you
May you build a ladder to the stars
And climb on every rung
May you stay forever young
Forever young, forever young
May you stay forever young

Jag har alltid haft en kluvet förhållande till Bob Dylan. I min uppväxt var han ett naturligt inslag i musikflödet och många gånger har jag hört min far berätta hur konserter med Dylan varit både det absolut bästa han sätt, och det absolut värsta.

När jag fyllde 15 fick jag ett samlingsalbum i födelsdagspresent och några av hans tidigare låtar fastnade hos mig. Det har dock alltid funnits något som skavt, något som gjort att jag inte kunnat omfamna honom. Ibland är det den alltför nasala omelodiska rösten, ibland det obligatoriska munspelssolot.

I en period av svårmod köpte jag Blood on the Tracks och började se på hans musikskapande med andra ögon, ett skapande med texterna i fokus. Jag upptäckte att han satte ord på känslor jag känt och stunder jag upplevt.

Allt från det krossade hjärtat lämnat i ett ofrivilligt uppbrott,

We had a falling-out, like lovers often will. And to think of how she left that night, it still brings me a chill. And though our separation, it pierced me to the heart. She still lives inside of me, we’ve never been apart” – If You see her say hello, Blood on the tracks, 1975

till rena kärleksfulla lyckostunder i (en för övrigt tämligen sorglig sång om kärlek som håller på att tyna bort).

”Suddenly I turned around and she was standin’ there. With silver bracelets on her wrists and flowers in her hair. She walked up to me so gracefully and took my crown of thorns. ‘Come in,’ she said, ‘I’ll give you shelter from the storm'” – Shelter from the storm, Blood on the tracks, 1975

May you grow up to be righteous
May you grow up to be true
May you always know the truth
And see the lights surrounding you
May you always be courageous
Stand upright and be strong
May you stay forever young
Forever young, forever young
May you stay forever young

Och nu, när jag adderat papparollen till upplevda erfarenheter, har jag plötsligt förstått Forever Young. Bob Dylan skrev den till albumet Planet Waves (1976) som han spelade in med The Bandoch aldrig har väl faderskapet och kärleken till ett barn beskrivits bättre. Jag lyssnar och sjunger med, den greppar tag i mig och jag vet att det är precis den tryggheten, de lätta fötterna och nyfikenheten på livet jag vill ge till min dotter!

EdithMay your hands always be busy
May your feet always be swift
May you have a strong foundation
When the winds of changes shift
May your heart always be joyful
May your song always be sung
May you stay forever young
Forever young, forever young
May you stay forever young

 

 

 

En dag på jobbet – pressfrukost på ASICS Flagship Store

Butikschef Fredik Kron, VD Erik Nystedt och Mikaela Grahm, ansvarig för Running Lab frontas av frukosten
Butikschef Fredik Kron, VD Erik Nystedt och Mikaela Grahm, ansvarig för Running Lab frontas av frukosten

Frukost och trevligt häng i ASICS nya Flagship Store på Hamngatan. Så började min dag. En av ynnesterna med att jobba med löpning är trevliga event som förgyller arbetsdagen.

Precis innan jul slog ASICS upp portarna till butiken och idag var det dags för pressfrukost. För en löparintresserad är det ett rent Mecka och förutom ett komplett utbud av ASICS skor och kläder erbjuds flera andra tjänster för att göra butiken till det naturliga hänget för dig som löpare.

The Running Lab
The Running Lab

Självklart genomförs avancerade fot- och steganalyser för att hitta de perfekta skorna för just dig. I deras Running Lab får du under ett tvåtimmarstest en total genomlysning av din kropp i form av styrke-, rörlighets- och uthållighetstester, som resulterar i en uppsjö med testdata och en uppskattning av hur snabbt du skulle kunna springa ett marathon efter 16 veckors träning.
ASICS har även startat en egen Running Club där medlemmar kan låna löpband, träningsmaterial och duschar för att centralt i stan kunna springa när man vill. Dessutom kommer de regelbundet anordna kostnadsfria Running Clinics med utbildade löptränare…

Det är en minst sagt gedigen satsning, och för den vanlige motionären ges analysmöjligheter som tidigare i princip bara varit förbehållet elitlöpare och deltagare i
forskningsprojekt.

Ett klart spännande sätt att försöka tydliggöra sitt varumärke som de seriösa löparnas favoritmärke. Ska bli spännande att se hur väl det faller ut.

 

Distans i gnistrande vinterväder

Inbokad lunchträning med kollega Fredrik idag. Temperaturen (-14 utanför kontoret) kändes återigen avskräckande, men osäkerheten försvann så fort vi fått upp farten.

Underbart väder utan moln på himlen och solen värmde både kropp och själ.

Stopp på Lilla Essingen med Västerbron och Stadshuset i bakgrunden
Stopp på Lilla Essingen med Västerbron och Stadshuset i bakgrunden

Sprang en tur från Alvik över till Stora och Lilla Essingen, Kungsholmen och Tranebergsbron. Avslutade med en liten runda i närområdet och stängde av klockan efter knappa 9km.

Var fortfarande lite osäker på grund av kyla och det hala underlaget så farten blev inte riktigt som tänkt, men vad gör den när energikicken har hållit i sig under hela eftermiddagen.

Träningen i siffror:
Distans: 8.69 km
Tid: 44.52
Snitt per km: 5.11 min

#Blogg100 och fjäderboll

Ett syfte som den här bloggen har är att ge mig fler incitament (eller dåliga samveten) för träna strukturerat. Att den dessutom är en kanal för att få uttrycka mina tankar är ytterligare en bonus.

Jag är inte ensam om att idag hoppa på projektet #Blogg100, en utmaning som går ut på att skriva minst ett blogginlägg om dagen i hundra dagar.

Förhoppningsvis ytterligare något som ger mig struktur och rutiner. Jag ger det mer än gärna ett försök och applåderar initiativet.

Badmintondag idag och det märktes att jag vilat lite extra. Pigga ben och försök till högt tempo. Synd att mina med- och motspelare inte kände det samma…

Träningen i siffror:
En timme badminton.
4 matcher dubbel.
3 segrar
1 förlust