Löpning och allmänbildning

Första gången jag sprang längre än 5 km var för fem år sedan. Jag hade bestämt mig för att sluta träna friidrott på elitnivå, köpte GPS-klocka, hörlurar och löparmband för telefonen. Här skulle springas!

Jag gjorde spellistor med upptempolåtar och var taggad. Det höll i ungefär en månad, sedan ebbade motivationen ut.

Anledningarna var ju förstås många, men bidragande på något konstigt sätt var musiken. Jag fick inte inspirationen och hamnade allt oftare i grubblerier kring vilka låtar jag skulle springa till istället för att faktiskt ge mig ut på en runda.

Försökte springa till ljudböcker och det funkade ok så länge det var okomplicerade deckare som inte krävde någon koncentration, men alltför snabbt började jag istället störa mig på språket hos många deckarförfattare, som i mina ögon var alltför dåligt.

Att springa utan ljud i öronen fungerade inte heller och det var inte förrän jag upptäckte P3 Dokumentär som jag knäckte koden. Nu kunde jag förena träning med allmänbildning och längtade ut i spåret för att lära mig mer om Tobleroneaffären, Sandhamnsligan, Almstriden och porrkungen Carl Serung.

Under långpasset i lördags fick jag en bättre insikt kring vad som hände finansmannen Carl-Eric Björkegren och idag har jag fått Spelskandalen i skarven mellan 80- och 90-tal belyst.

Att även passet rent träningsmässigt gick bra idag är en bonus.

Träningen i siffror:
Distans: 8.01 km
Tid: 37.53 min
Snitt/km: 4.43 min/km

Det nya livet

Sedan det allra första numret våren 2008 har jag prenumererat på magasinet Filter. Jag har lustläst det från pärm till pärm, tipsat andra och använt det som mitt bildningsbibliotek.

Så fort det nya numret hämtats från brevlådan har jag lagt undan all annan läsning och istället fått lära mig om storviltsjagande i Afrika, Iprenmannen Johan Neumann, stjärnjockeyn Inez Karlsson och den svenska restaurang- och krögarhistorien. Stort och smått, saker jag vetat att jag varit intresserad av och saker jag aldrig trott jag skulle läsa om.

I oktober blev jag pappa och nu ser min läshörna ut så här:

Tre så gott som olästa nummer och det kliar i mig varje gång jag ser dem. Jag säger inte att det att det med säkerhet måste ha ett samband med E:s födsel, men tillåt mig spekulera…

Världsrekord, definitivt genombrott och summering vecka 3

Tillbringat större delen av dagen som speaker under Raka Spåret, en av de bästa friidrottstävlingarna vintertid i Sverige.

Mäktig dag med många bra resultat. För mig gick pulsen upp vid ett par tillfällen, dels när evigt unge Mattias Sunneborn fick sätta sitt efterlängtade veteranvärldsekord med 7.59m, och dels vid de tre lopp som Irene Ekelund sprang.

Magiskt lätt löpsteg och en skön attityd till sitt friidrottande verkar hon ha. Vi får hoppas att det fortsätter så. 7.43, 7.38 och 23.53 blev hennes resultat i dag, och i morgon kommer inte många behöva undra vem hon är. Det är speciellt när stjärnor föds och jag tror att idag kan ha varit en sådan dag.

Min egen träningsvecka blev lite stympad på grund av sjukdom men är ändå långt bättre än förra veckan. Två löppass med bra känsla, ett med lite avslutande fart och ett med lite längre distans. Nöjd med att hålla tiderna som jag tänkt på lördagens pass, trots bitvis isgata. Ser fram mot nästa vecka och förhoppningsvis tre löppass och ett alternativpass.

Tredje träningsveckan summerad:
Antal pass: 2 (2 löpning)

Distans löpning: 17.90 km
Snitt per km: 04.45 min/km
Sammanlagd träningstid: 1h 25min

Årets längsta pass

Efter ett par dagar med ofrivillig vila var det skönt att komma ut igen.

Årets längsta pass fick jag till i den strålande vintersolen. 12 km genom Skarpäng, Enebyberg och en sväng in i Djursholm och tillbaka.

Lyckades trots isgata hålla planerat tempo. Hopp om livet och 1:30 på GöteborgsVarvet med andra ord.

Träningen i siffror:
Distans: 11.90 km
Tid: 57.12 min
Snitt/km: 4.48 min/km

Sveriges Zappa?

Laddar inför långpass i morgon och träning igen. På Spåret på TVn och rödvinet upphällt. Småbarnsliv som det ska vara.

Eva Dahlgrens version av Kjell Höglunds Genesarets sjö fick mig att minnas skarven mellan mellan- och högstadiet då min bästa vän Lars var som besatt av Kjell Höglund. Själv började min musiksmak ta små steg bort från Niklas Strömstedt till amerikansk 80-talshårdrock som Guns N’ Roses och Aerosmith.

I den vevan dog Frank Zappa och genom en kusin blev jag introducerad till hans musik. En samlingsskiva med hans mest kommersiella låtar, Strictly Commercialblev min inkörsport till ett musikskapande som på många sätt format mig. Det visste jag förstås inte då, utan likt många andra stannade min fascination vid Bobby Brown Goes Down.

När jag skulle beskriva Zappas musik för kompisen Lars, föll det sig på något sätt naturligt att kalla honom en amerikansk Kjell Höglund. Mitt musikaliska referensbibliotek har sedan dess blivit avsevärt större, och jag inser att beskrivningen inte träffar mitt i prick. Men helt fel ute var jag nog inte. De är båda artister som struntat i konventioner, utmanat fördomar och gjort vad som fallit dem in utan tanke på publik framgång. Men musikaliskt har de nog inte mycket gemensamt… Döm själva.

 

Pelle Karlssons dubbla natur – hur jag nästan blev kristen

För ett par veckor sedan snubblade jag över en av de roligaste Facebook-grupper jag sett, Jag har skådat Pelle Karlsson!. Självklart extremt smal referenshumor, men talar alltför väl till min nördnerv. Att gruppen dessutom administreras av en man som började censurera inlägg för att de inte handlade om det han tänkt sig, gör ju inte det hela sämre…

Gruppens idé är att samla alla de bilder och situationer där Pelle Karlssons ”gröna skiva” från 1973, kanske Sveriges vanligaste loppisskiva, dykt upp.

Pelle Karlssons gröna fångad vid en loppis i Halmstad i somras
Pelle Karlssons ”gröna” fångad vid en loppis i Halmstad i somras.

Skivan innehåller Pelles mest kända låt, Han är min sång och min glädje, och även en kristen variant av My Way kallad Jag håller hans hand.

Skivan fick Pelle att nå ut i de breda folklagren och han var den kristna musikens galjonsfigur jämte duon Mia Marianne och Per Filip (ni vet de som spelade in Där rosor aldrig dör).

Jag har alltid fnissat lite åt tonen och pretentionerna i Pelle Karlssons musik, så döm om min förvåning när jag blev presenterad för gruppen New Creationsom Pelle ledde i skarven mellan 60- och 70-tal.

 

Visserligen en stark kristen prägel även på denna, men här handlar det tidstypisk tung psychpop med underbara fuzzgitarrer och hammondorgel. Om den kristna musiken fortsatt i dessa spår är det möjligt att jag varit tvungen att omvärdera min ateism. Lyssna och njut!

Elitlöpning och det skrivna ordet

Hemma krasslig idag. Istället för badmintonspel har jag konsumerat dålig eftermiddags-tv och lättläst deckare.

Har också hunnit med att roas av en av Sveriges mest välskrivna löparbloggar, den som David Nilsson skriver på marathon.se.

David är en av Sveriges absolut bästa löpare och har bland varit bäste svensk på Lidinglöppet och kommit tvåa på SM i maraton. Han sällar sig dessutom till den ganska stora grupp av svenska elitlöpare med sinne för det skrivna ordet.

Någon gång kanske jag ger mig på en analys av varför så många löpare av landslagsklass uttrycker sig så tänkvärt och väl, men till dess nöjer jag mig med att tipsa om ett par till som definitivt är värda att läsa, och då både för innehållet och formen.

Ulrika Flodin fd. Johansson – visserligen vilande men ack så välskrivet och roligt
Läs också Ulrikas perspektiv på friidrott från 2008.

Johan Wallerstein – handlar långt ifrån bara om löpning men alltid läsvärt
Även Johan har skrivit ett perspektiv på friidrott. Läs!

 

Bra morgonpass

Uppe med tuppen i morse och direkt till SATS i Alvik för lite kvalitet/kortdistans på band. Kvart över sju stod jag redo att springa.

Började med 4 km i 4.48-tempo (12,5 km/h) för att sedan trycka den femte km på ca 4.25 och den sjätte och sista på ca 3.50.

Passet över på knappa 28 min och nöjd efter lite fart i benen kunde jag runda av med bastu och avkoppling. På jobbet 08.30, en perfekt start på dagen.

Träningen i siffror
Distans: 6.00 km
Tid: 27.48 min
Snitt/km: 4.38 min/km

Smittad av Johan Wissman – snart dags för XL-galan

XL-galanEn stor del av min arbetstid går just nu åt till förberedelser inför XL-galan som arrangeras i Globen den 21 februari. Det är en av världens största inomhustävlingar i friidrott och förutom de allra bästa svenskarna kommer en drös med OS-medaljörer att tävla Stockholm.

Härom veckan fick jag möjlighet att prata med Sveriges bästa sprinter genom alla tider, Johan Wissman. Det var otroligt inspirerande att få höra honom sprudla av glädje till löpning och friidrott, och att han trots några svåra år aldrig funderat på att ge upp. Johan är istället fast besluten att delta i OS i Rio om drygt tre år, och då vara bättre än någonsin.

Det är omöjligt att inte smittas av Johans optimism. Han lyckades verkligen påminna mig om hur roligt det är med friidrott, och att drömmar bara kan nås om man försöker…

Min intervju med Johan Wissman

 

 

Summering vecka 2

Fy. Riktig katastrofvecka. Bara två regelrätta pass plus ett par timmars barnvagnspromenad.

Kyla och lättja är anledningarna. Hoppas radera båda anledningarna under nästa vecka.

Andra träningsveckan summerad:
Antal pass: 2 (1 löpning, 1 badminton) (+2 promenader)

Distans löpning: 8.69 km
Snitt per km: ca 05.11 min/km
Sammanlagd träningstid: 1h 45min (+ 2h promenad)