Tänker

Sorg över en bakåsträvande uppväxtkommun

Grafik från DN den 16/11 2019

Jag är uppväxt i Danderyds kommun och generellt rätt trött på schablonbilden av ett inskränkt överklassghetto. Men idag skäms jag över min gamla hemkommun. I en tid där Stockholm växer, växer och växer, och behovet av bostäder blir större, större och större visar befolkningsprognoser att Danderyd, som enda del av länet, kommer att minska under de närmsta 10 åren, och planeringen av nybyggen under samma period är bland de allra lägsta.

Samtidigt brottas man med underskott i den kommunala ekonomin, en allmänt åldrande befolkning, bland de lägsta skatterna i landet och invånarnas extremt höga krav på välfärden. Hur tänker man att det ska gå ihop? Hur?

Jag orkar inte ens ta upp anständighet, tro på utvecklingen och människors förmåga att växa, och känsla av ansvar en bit bortom de egna vackra sekelskiftesvillorna (och jag vet, där föll jag själv i schablonfällan, men så upprörd är jag…). Danderyds styrande politiker borde skämmas. Inte bara har ni fört en politik som gjort det omöjligt för min generation att bo kvar i vår hemkommun. Nu utplånar ni dessutom sakta er själva.

För det är ju som en klok person i min absoluta närhet beskrev det: ”Dessutom är det egendomligt inskränkt. För vi danderydsbor är inte bara det – invånare i en kommun. Vi är också invånare i en region och ett land, och har i de rollerna kanske andra och viktigare intressen än de rent lokala.”

Standard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *