Tänker

Album #9 – Sånger mellan 18-22

Nån gång i början av 2000-talet såg jag en pjäs på TV som hette Sårskorpor. Pjäsen var skriven och regisserad av Maria Blom som några år senare blev känd genom sin filmdebut Masjävlar. Sårskorpor beskrev på ett mysigt, tragikomiskt men ändå hoppfullt sätt hur det är att vara människa och växa tillsammans med andra. Jag minns den som mycket bra, men det som fastnade var musiken. Det var i den känslan så tydligt kom fram.

Hösten 2004 började en skiva snurra allt oftare inne på skivaffären Mellotronen där jag extrajobbade. Den hette Sånger mellan 18-22 och var skriven och framförd av en artist som hette Emma Nordenstam (och ja, hon är syster till den numer mytomspunna Stina). Den enkla instrumenteringen, de små (ibland naiva) betraktelserna från verkligheten, och rösten. Allt kändes så bekant. Och snart förstod jag att det var kvinnan som framfört musiken i den där pjäsen jag sett.

Vid denna tid gick jag mycket på konserter och snart tog jag alla chanser jag fick att se Emma Nordenstam. Det var ibland lite avigt. Hon spelade fel, kom av sig och förde en ständig dialog med oss i den inte alltför stora publiken. Det var varmt, familjärt och alldeles underbart. I alla fall för oss vemodiga stackare med självbild av att vara tänkande och kulturellt halvsvåra…

Men skivan har fastnat och innehåller några av de finaste sånger jag vet om brusten och olycklig kärlek, våndan i att bli vuxen, och svartsjuka.

Och kanske spelar mina grannar kort
Och dricker te på sin balkong
Men i mitt rum är det mörkt

I mitt rum är jag ensam med min sång

Och kanske har vår portvakt
Gått på 50-års kalas med sin fru
Dom kanske dansar nu

Jag dansar med dig
Men det vet inte du
Jag dansar med dig

Standard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *