Tänker

Album #3 – Kind of Blue

Det må vara världens mest sålda jazzskiva och ett minst sagt konventionellt val. Miles Davis Kind of Blue är knappast inte bara min ingång till jazzen, men likväl är det drygt 45 minuter av den bästa och mest stilbildande musik som spelats in.

Jag hade länge undvikit jazzen och dömt ut den som stökig och omöjlig att tränga igenom. Genom den progressiva rocken hittade jag beröringspunkter med jazzen hos artister som Santana och gitarristen John McLaughlin och hans fusiongrupp Mahavishnu Orchestra. Men bortsett från ett par smittande Santana-solon handlade det nog i mitt fall mer om poserande än verklig njutning.

Olycklig kärlek och en period av att tycka omåttligt synd om mig själv, ja en känsla ”Kind of blue”, fick mig tillslut att trilla dit. Miles ton och det ständigt närvarande vemodet träffade mig. Det är utmanande men ändå direkt tilltalande. Och bandet, det makalösa bandet med legendarer som John Coltrane, Bill Evans och Cannonball Adderley, skapar stämningar som än idag präglar populärkulturen.

Skulle jag behöva välja tre album att ta med till en öde ö, är Kind of Blue ett. Så rikt av nyanser och tidlöst är det. Värd sin klassikerstatus många gånger om. Och mig fick det att dyka djupare och djupare in i en akustik jazzvärld som verkar outtömlig. Måtte resan aldrig ta slut.

Standard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *