Kent 1 – En början

Jag har en förkärlek för svensk musik. Den där trolska melankoliska tonen som ofta finns lockar mig. Samma med euforin och glädjen som lätt smittar. Och texterna. Berättartraditionen. Vi har den på något sätt med oss, och kanske är det också därför en artist som Bruce Springsteen, som också har berättelsen i centrum, är så stor i Sverige.

Igår meddelade det som många anser vara Sveriges största rockband, Kent, att de ska ge ut ett sista album och ge sig ut på en sista turné. Reaktionerna har varit många och hyllningarna likaså. Mig lämnar det i stort sett likgiltig. Jag tror jag var för ung när de slog igenom, och för snobbig när de var som störst. Kort sagt; jag har aldrig förstått, eller kanske snarare försökt förstå, Kent. Det är kanske hög tid att ändra på det?

Inspirerad av podd-projektet Lundellbunkern där tre kulturpersonligheter, utan egen egentlig erfarenhet av Ulf Lundell, under ett par månader tog sig an att lyssna igenom och diskutera hans samlade material, tänker jag lyssna igenom Kents 11 studioalbum på svenska, och här under #blogg100-perioden ge mina reflektioner. Jag har ingen aning om vad jag har att vänta, men självklart kommer det påverka min bild av Kent. Frågan är bara hur.

2 reaktioner till “Kent 1 – En början”

  1. Som det stora Kent-fan jag är har du en stor upplevelse framför sig. Ta dig extra tid att lyssna på texterna. Det är de som gör Kent. Hoppas du får en härlig upplevelse!

    1. Tack för kommentar. Det ska bli spännande. Tror också på texterna. I de låtar som fastnat är det texterna som stuckit ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *